Den första undersökningen vid misstänkt lungcancer utgörs ofta av en lungröntgen eller datortomografi (DT). Om något misstänkt hittas på röntgen så påbörjas ett s.k. Standardiserat vårdförlopp (SVF). SVF för lungcancer implementerades 2016 med målet att majoriteten av patienter med misstänkt lungcancer ska genomgå en standardiserad utredning för snabbare process och därmed tidigare diagnos. Syftet är också att få en mer jämlik vård över landet.
Nästa steg är en klinisk undersökning på lungklinik eller medicinklinik. Här bedöms allmäntillstånd och sjukdomshistoria. Det är viktigt att svara så utförligt som möjligt på frågorna och att berätta om sina besvär, nytillkomna symtom och aktuella mediciner. Eventuella kosttillskott kan också vara viktiga att nämna. Under det här besöket brukar man även utföra vissa lungfunktionstester samt ta blodprover. För att kunna fastställa vilken typ av tumör det är behöver man ta ut en bit av tumören (biopsi), alternativt analysera tumörceller erhållna med hjälp av provtagning som sköljvätska från undersökning av luftrören (bronkoskopi) eller punktion beroende på var tumören sitter.
Bronkoskopi: Undersökningen går till så att ett bronkoskop, en böjlig rörkikare, förs ner i lungorna via näsan eller munnen. Genom bronkoskopet kan operatören inspektera luftstrupe och luftrör och även ta ett prov (biopsi) på den misstänkta förändringen.
Endoskopiskt ultraljud (EBUS/EUS): Kompletterar bronkoskopin. Används för att ta reda på om cancern har spridits till närliggande lymfkörtlar utanför lungorna.
Transtorakal lungpunktion: Ibland kan man inte komma åt förändringen med bronkoskopet utan kan då använda sig av transtorakal lungpunktion i stället. Då sticker man en nål genom bröstkorgen in genom luftsäcken till lungan. Där tar man sedan ut celler från förtätningen/förändringen som man sett på lungröntgen.
De prover som fås genom ovan undersökningar skickas för morfologisk samt molekylär patologisk undersökning (se mer under ”Precisionsmedicin”).
DT (datortomografi) över bröstkorg och mage görs för metastasutredning (om cancern är spridd) och för att erhålla en bättre bild av tumörutbredningen.
PET (Positron Emission Tomography): PET används för att erhålla en tydligare bild av tumörväxten och för att utesluta metastaser.
Inför beslut om kirurgi krävs även utredning av hjärt-och lungfunktion.
Precisionsmedicin
Precisionsmedicin innebär att man med analyser av genetiska och molekylära förändringar i lungtumören försöker finna om en viss behandling kan förväntas vara effektiv för den aktuella patienten.
För inte så länge sedan behandlades nästan all lungcancer på samma sätt. Kunskapen inom diagnostik har vuxit de senaste åren och nu vet man att lungcancer kan delas in i olika undergrupper, beroende på vilka genetiska och molekylära förändringar som finns i patientens tumör, d.v.s vilka genetiska och molekylära förändringar som får cancern att växa och sprida sig. Dessa förändringarna kan identifieras i patientens tumör och kallas biomarkörer, eller prediktiva markörer, då de kan utgöra en viktig pusselbit vid val av behandlingsmetod.
Ett antal sådana målriktade terapier finns tillgängliga för lungcancerpatienter.
Det finns huvudsakligen två typer av målriktade terapier tillgängliga idag. Den ena riktar sig mot s.k. tillväxtdrivande förändringar.
Den andra typen av målriktad behandling är immunterapi, som är läkemedel som hjälper kroppens eget immunförsvar att bekämpa cancern. Immunförsvaret vid cancer har ofta svårt att effektivt angripa och oskadliggöra cancercellerna. Förenklat kan man säga att cancerceller är förändrade normala celler, och att detta normalt borde upptäckas av immunförsvarets T-celler, som då kan bekämpa och rikta immunförsvaret mot cancercellerna. Men vissa cancerceller har en förmåga att lura vårt immunförsvar till att tro att de är friska celler, och därför inte skall angripas.
Hur utförs biomarkörtestning?
För att ta reda på om en målriktad terapi eller immunterapi kan vara ett bra behandlingsalternativ för en patient som har diagnostiserats med lungcancer, kan patientens tumörvävnad eller blod testas för förekomst av olika biomarkörer. Ytterligare utredningsprover kan krävas om sjukdomen kommer tillbaka. Kärnan i precisionsmedicin är att öka andelen patienter som får önskade effekter av en behandling, och minska antalet onödiga behandlingar som inte har en tillräckligt bra effekt.
