Strålbehandling är ett vanligt sätt att behandla prostatacancer, både när cancern är kvar i prostatan och när den spritt sig till andra delar av kroppen. Cancercellerna dödas med radioaktiva strålar. Det vanligaste är att strålbehandlingen koncentreras mot en tumör eller en metastas, eller genom att små bitar av radioaktivt ämne placeras direkt i prostatakörteln.
När det finns möjlighet till botande behandling används två huvudtyper av strålbehandling, nämligen yttre (extern) och inre terapi (brachyterapi). Inre strålterapi kombineras oftast med yttre strålbehandling.
Strålbehandling är ett alternativ till kirurgi vid botande behandling och kan ges med högre doser under en tid av drygt en vecka eller med lägre doser under flera veckor.
I de fall cancern inte kan botas så kan syftet med behandlingen vara att bromsa cancersjukdommens tillväxt eller lindra smärtan som kan orsakas av cancern. Det är vanligt att strålbehandling kombineras med andra behandlingar, till exempel olika typer hormonbehandling.
Vid botande terapi används högre doser som koncentreras till prostatan.
Strålbehandling kan också ge biverkningar. De vanligaste är täta urinträngningar och diarré eftersom blåsan och ändtarmen ligger nära prostatakörteln.
Strålbehandling kan också ge biverkningar. Eftersom urinblåsan och ändtarmen ligger nära prostatan får patienten mest biverkningar från dessa organ. De vanligaste biverkningarna är täta, framför allt nattliga, urinträngningar och lösare avföring. Besvären klingar av oftast inom 4-6 veckor och bestående besvär är relativt sällsynta.